Makten över barnen är en välgrundad analys av hur socialtjänsten i Sverige fungerar och inte fungerar. Boken utgår från en familj som oväntat fastnar i socialtjänstens klor. Den går sen vidare och förklarar hur hela processen kring socialtjänstens omhändertagande av barn går till. Boken är skriven av Tove Karlsson, gavs ut av Nomad Förlag 2018 och finns att köpa från Adlibris.

Handling

Makten över barnen handlar om en mamma som heter Tove och om hur hennes familj hamnar i socialtjänstens klor. Den första delen av boken handlar om hur Toves dotter Alma blir omhändertagen av socialtjänsten enligt SoL. Läsaren får följa med i processen och se hur illa den fungerar. Alma flyttas till ett familehem under några veckor medan socialtjänsten utreder hennes situation och genomför ”insatser” hos familjen.

Några veckor efter omhändertagandet får Alma flytta hem igen. Det blir tydligt på en gång att det inte finns någon verklig anledning till varför Toves familj ska utsättas för socialtjänstens behandling. Det blir också tydligt på en gång att socialtjänsten inte behöver någon verklig anledning för att utsätta dem för behandlingen. Detta leder till den andra delen av boken där Tove gör en djupdykning i hur ocialtjänsten faktiskt fungerar och hur den ska fungera när den fungerar som det är tänkt.

Recension

Det Makten över barnen gör väldigt bra är att ta med läsaren på en djupdykning i socialtjänstens arbete när det gäller omhändertagande av barn. Författaren refererar till både nationell och internationell forskning. Hon intervjuar sakkunniga inom området, går igenom statistik, utredningsmetodik och hur vår kultur i Sverige påverkar omhändertagande av barn.

Det här är en bok för den som är intresserad av att verkligen förstå sig på problematiken bakom socialtjänstens omhändertagande av barn och vilka katastrofala följder det ofta leder till. Det finns välskrivna referenser för den som vill läsa den bakomliggande forskningen och gå igenom statistiken som används i boken. Här kommer några stycken från boken som visar hur illa ställt det är inom socialtjänsten.

”’Ja men vi behöver ju inga bevis, svarade Eva Sethson (Socialsekreterare Reds anm.)'”

”Almas påstående om att en enstaka gång ha fått en gymnastiksko slängd på sig förvandlades i socialtjänstens anteckningar till att Alma blev regelbundet misshandlad med tillhyggen.”

”Ingen ansvarig skulle någonsin erkänna att samhället sysslar med den sortens utstuderad terror. Och antagligen är det heller inget medvetet val. Det har bara blivit så på grund av politiska krav om att göra något, även om detta något är direkt skadligt för de inblandade barnen. Den underliggande uppfattningen tycks vara att ska någon misslyckas med att ge barn en bra uppväxt, så ska det vara samhället. Om föräldrarna tillåts misslyckas, kan samhället anklagas för att inte ha gjort tillräckligt. När samhället misslyckas, kan man i de enskilda fallen oftast skylla på föräldrarna. Och går inte det så kan man åtminstone hävda att man har försökt göra saker bättre: Det är ju tanken som räknas.”

”År 2016 la Sveriges kommuner 13,42 Miljarder kronor på att omhänderta barn och placera dem hos andra än deras föräldrar”